Härlig promenad med Bullen

Nu har jag precis kommit in från en riktigt härlig promenad med Bullen. Det blev en timme i skogen och jag är sådär skönt trött i benen. Jag behövde verkligen komma ut idag för jag kände mig väldigt trött och irriterad, men nu när jag har fått lite frisk luft i mig och fått en chans att rensa tankarna så är jag på mycket bättre humör. Naturen får mig alltid att må bättre! Vissa dagar vill jag bara sitta på en stubbe och andra dagar behöver jag röra på mig. Idag ville jag röra på mig, så vi strövade runt över stock och sten tills jag kände att humöret lättade och sedan lekte vi lite.

Jag brukar ofta låta Bullen göra små övningar i skogen, som att hoppa upp på stubbar och stenar, balansera på stockar och söka godisbitar i mossan. Hundar behöver nämligen inte bara motion för kroppen utan också för hjärnan, och eftersom Bullen inte kan lösa korsord eller läsa böcker så ger jag honom små uppgifter som är mer eller mindre kluriga att lösa. Dessutom bör hundar få utlopp för de egenskaper de är avlade för, och eftersom Bullen är en labrador, det vill säga en apporterande jakthund, så älskar han förstås att apportera.

Jag är dock ingen jägare så jag låter honom apportera leksaker istället. Nu är Bullen visserligen inte aktivt avlad för jakt, men man märker ändå att arvet finns där. Han vill apportera helt enkelt, så det brukar vi göra. Jag tar med mig en boll eller någon annan leksak och så får han sitta och vänta när jag kastar iväg den. Ibland får han se vart jag kastar och ibland får han leta efter den. Det är livet tycker Bullen.

Ryggen ska äntligen få avlastning

Jag är en storbystad kvinna. Ända sedan ungdomsben har jag haft problem med mina bröst, helt enkelt för att de är för stora. De väger mycket, är i vägen i mycket av det jag gör och det finns ingen BH tillräckligt bra för att bära upp all den bördan de innebär. Det har på många sätt gjort att jag har undvikt att göra olika saker, framför allt inom olika idrottsgrenar. Det blir för stor belastning för mig och jag har nog aldrig någonsin haft en bra möjlighet att träna på det sätt som jag allra helst vill. Därför har jag nu äntligen bokat in mig för en bröstförminskning.

Det ska bli så himla skönt. Jag har fått kontakt med många andra kvinnor som ska göra eller har gjort samma sak, och av allt att döma så är de som gjort det otroligt nöjda. De känner att de har fått helt nya liv efter sina bröstförminskningar. Att genomgå en bröstförminskning är en ganska omfattande åtgärd, och det är därför som det känns så bra att ha människors stöd under den här processen, människor som vet hur det känns och vad som väntar.

Min rygg ska äntligen få mindre belastning, för den har de senaste åren förstörts mer och mer. Jag har svårt för att gå och sitta upp, vilket i sin tur betyder att löpning kan jag glömma. Med min bröstförminskning kommer de problemen att försvinna helt, och det är något jag verkligen ser fram emot, även om det är lite läskigt att opereras, och det blir dessutom den första gången som jag kommer vara nedsövd.

Boktips!

Jag älskar att läsa böcker om indianer, både faktaböcker och skönlitteratur. Här tipsar jag om några böcker som jag tycker är läsvärda!

Först ut är ”Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee: erövringen av Vilda Västern ur indianernas perspektiv” av Dee Brown. På boktipset.se kan man läsa detta: ”Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee är en av de verkligt klassiska indianskildringarna. När boken först utkom 1970 väckte den stor uppmärksamhet och bidrog till att förändra synen på Nordamerikas urinvånare och deras historia. För första gången skildrades i en bok med massupplaga den mytomspunna erövringen av vilda västern ur indianernas perspektiv. Boken utsågs 1995 till en av 1900-talets mest betydelsefulla böcker av New York Public Library.”. Det är en otroligt gripande bok, och ska du läsa den rekommenderar jag att du är noga med att välja utgåvan som är utökad med över 100 sidor och är den första fullständiga utgåva som publicerats i Sverige (eller läsa den på originalspråket).

En annan bra bok är ”Nordamerikas indianer” av Claude Fohlen. Boktipset.se säger så här: ”Vi känner alla till schablonbilderna av ”rödskinnen” från böcker och westernfilmer, men indianernas historia är betydligt mer mångfacetterad än så. Nordamerikas indianer berättar om denna folkgrupps öde, om deras kultur och om indianernas ställning i dagens Nordamerika.”.

Söker man ungdomsböcker kan jag varmt rekommendera ”Den siste mohikanen” av James Fenimore Cooper och ”Hjortfot” av Edward S. Ellis. Hjortfot är första delen i en serie på tre böcker, de andra heter ”Hjortfot på prärien” och ”Hjortfot i Klippiga bergen”. De här böckerna läste jag själv som ung och jag tyckte att de var jättebra!

Indianfilmer

Det finns en hel del filmer som handlar om indianer. Vissa är riktigt bra medan andra håller sämre kvalitet. Här tänkte jag tipsa om några som jag tycker om!

Dansar med vargar
Dansar med vargar hade premiär i Sverige 1990. Jag var då liten för liten för att se en sådan film, men när den gick på teve spelade mina föräldrar in den och det VHS-bandet har gått varmt kan jag säga. Filmen handlar om löjtnanten John Dunbar som efter ett stort fältslag under det amerikanska inbördeskriget 1863 på egen begäran förflyttas till en avlägsen utpost i Dakota som gränsar till indianernas land. Efter ett första våldsamt möte med den lokala siouxstammen börjar han allt mer accepteras av indianerna, som ger honom namnet ”Dansar med vargar”. Den växande vänskapen innebär att Dunbar snart kommer att tvingas välja sida.

Apocalypto
Apocalypto är en nyare film, från 2006, som utspelar sig i Centralamerika under mayakulturens nedgång. I hopp om framgång bestämmer man sig för att bygga fler tempel och offra människor. Jaguar Paw, som är en ung jägare som tillfångatagits för att offras, flyr undan och försöker rädda sin familj efter att hans hemby blivit ödelagd.

The Lone Ranger
The Lone Ranger har visserligen lite mer västernstuk än indianstuk, men den handlar ändå om indianer. Det är indiankrigaren Tonto, som i den här filmen spelas av Johnny Depp, som berättar om hur han träffade åklagaren John Reed som senare blir förvandlad till legenden om rättvisa, The Lone Ranger. Tillsammans beger sig Tonto och John/The Lone Ranger ut i vilda västerns öken för för att hämnas på Butch Cavendish och hans blodtörstiga gäng som försöker få folket att tro att det är indianerna som ligger bakom morden som de begått.

Naturen

Indianer har en stark kontakt med naturen, och jag förstår verkligen varför. Jag måste få vistas i naturen för att kunna ladda mina batterier. Egentligen skulle jag vilja bo i stuga ute i skogen, men då tror jag faktiskt att jag skulle sakna stadslivet lite. En bra kompromiss är ett hus som inte ligger för centralt och som har närhet till naturen samtidigt som det inte ligger allt för långt bort från ”civilisationen”. Vi bor ganska bra så som vi har det nu, men det här huset hyr vi bara. När det är dags att köpa något eget kommer jag att leta efter ett ännu bättre läge.

Så ofta jag kan tar jag med mig Bullen ut i skogen. Väderleken spelar ingen roll, så länge det inte är åska eller snöstorm. Trevligast är det förstås när man kan sitta på en stubbe i några timmar och meditera och titta på när Bullen strosar runt och undersöker naturen, men det kan också vara riktigt mysigt när det är ett lätt höstregn och man får andas in den friska luften och känna alla dofter som kommer fram när man kliver i mossan med sina stövlar.

Jag går sällan efter stigar och jag går gärna så långt bort från trafik och stadsbuller som möjligt. Jag behöver tystnaden och lugnet för att kunna rensa tankarna. Om man vistas mycket i naturen lär man sig att hitta utan stigar, och skulle jag komma bort så har jag alltid Bullen som kan nosa rätt väg hem. Ibland känner jag faktiskt att jag har bättre kontakt med naturen och djuren än vad jag har med andra människor.

Korsett sökes!

När det gäller kvinnor i vilda västern så framställs dessa ofta i filmer som prostituerade eller som hjälplösa och maktlösa medborgare av samhället, men faktum är att kvinnor i väst hade en mycket mer jämställd roll gentemot män än vad kvinnor i öst hade. Kvinnor fanns även i arbetslivet, speciellt i städerna, men de hjälpte också till på nybyggarnas gårdar. Så kallade saloon girls sågs som glamourösa prostituerade, men många av dem kunde faktiskt försörja sig på att enbart dansa för män.

Jag har en svag punkt för dessa saloon girls, inte för att jag nödvändigtvis delar deras syn på hur man bör försörja sig, men jag kan inte låta bli att gilla deras kläder. Jag älskar deras glammiga kläder med kjolar i volanger, strumpeband och korsetter. Det här är inte något som vanligtvis syns i min klädstil som är lite mer ”jordnära” och mer inspirerad av indiankulturen med färger och mönster, men jag skulle väldigt gärna vilja ha en riktig korsett. Tyvärr är riktiga korsetter väldigt dyra eftersom man ofta måste specialbeställa, så jag tänkte höra med er bloggläsare om ni kanske har någon korsett som ni vill bli av med lite halvbilligt?

Korsetten ska alltså inte vara en sådan som bärs under kläderna utan en utsmyckad korsett som bärs som den är, gärna i rött och svart och gärna med detaljer av band, pärlor, spets eller annat. Det ska alltså inte vara en maskeradkostym utan en riktig korsett. Jag har vanligtvis storlek 36 upptill men kan skicka mer exakta mått om det behövs. Pris diskuterar vi när jag har fått se bilder. Maila till johanna@indianmarknad.se om du tror att du har något som intresserar mig!

Pocahontas

Min absoluta favorit bland Disneyfilmer är självklart Pocahontas. Det kunde ni kanske räkna ut! Det är en fin berättelse som handlar om den första kontakten mellan engelska bosättare i Jamestown, Virginia, och den lokala indianstammen Powhatan. Filmen är faktiskt den första animerade Disneyfilmen som inspirerats av historiska fakta och inte av någon saga eller legend, för det är nämligen så att Pocahontas fanns på riktigt. Hon föddes kring 1595 och var dotter till hövdingen. Pocahontas var det namn hon oftast förknippades med, men hon har också kallats Amonate och Matoaka.

När Pocahontas var runt 12 år gammal tillfångatogs grundaren av Jamestown, John Smith, efter att han dödat några av hövdingens bästa krigare till synes utan anledning. För detta dömdes han till döden, men när han skulle avrättas rusade Pocahontas fram och skyddade honom. Hon bad för John Smiths liv, och eftersom hon var hövdingens favoritdotter fick hon som hon ville. John Smith blev därefter upptagen som medlem i Powhatanförbundet. Pocahontas och John Smith hade aldrig något förhållande, men det råder inget tvivel om att de kände varandra innan Smith togs till fånga.

År 1613 blev Pocahontas kidnappad av kaptenen Samuel Argall och tagen till Jamestown. Hon behandlades väldigt bra där, och syftet med kidnappningen var att få ett bra förhandlingsläge mot Powhatanförbundet. Det började nämligen bli ont om förnödenheter i kolonin Jamestown, och den ende som kunde hjälpa var just Powhatan. Pocahontas blev kvar i kolonin där hon träffade John Rolfe som hon sedan gifte sig med. År 1616 reste familjen till England, men det engelska klimatet var mycket påfrestande för Pocahontas och hon var ofta sjuk. I mars år 1617 när de skulle segla hem försämrades hennes tillstånd och hon avled senare samma dag. Den riktiga berättelsen om Pocahontas skiljer sig med andra ord en del från Disneyfilmen.

En egen saloon

Jag är ju inte bara fascinerad av indiankulturen utan även av den ”andra sidan”, det vill säga den vilda västern. Indianer mot cowboys har ju alltid varit ett klassiskt krig, men faktum är att vita och indianer hade bra kontakt. Visst krigades det, men när det inte krigades så förekom flitig handel mellan vita och indianer. Dessutom var det inte så mycket våld som man kanske kan tro. Det fanns mytomspunna mer eller mindre laglösa städer, men majoriteten var trygga platser. Det farligaste var resor mellan städer då banditer kunde attackera resenärer och handelsmän.

I städerna fanns salooner som var värdshus där det erbjöds mat, dryck och husrum. Saloonerna var öppna dygnet runt och på kvällar och nätter erbjöds även hasardspel och prostitution. Detta var företeelser som ansågs syndiga av kyrkan, och därför fick man inte syssla med det under dagtid. Jag har en dröm om att inreda mitt kök som en saloon, och då menar jag som en av de lite mer påkostade saloonerna. Det ska finnas en bardisk med barstolar, det ska vara murriga och mörka färger med mycket rött och trä, kanske ett hjorthuvud på väggen och i dörröppningen ska jag förstås ha de klassiska svängdörrarna samt en skylt utanför.

Den här drömmen får dock vänta tills jag skaffar en bostad som tillåter detta. I nuläget hyr jag och min sambo ett litet hus, och jag tror inte att de vi hyr av skulle uppskatta att jag gjorde om köket till en saloon. Så det får bli när vi har något eget.

Sitting Bull

En av de mest kända indianerna är Sitting Bull. Historierna om denna man är många, och i vissa fall går de isär. Vi vet att han föddes omkring 1831 i Grand River, nuvarande Syddakota, och att han tillhörde den nordamerikanska indianstammen Hunkpapa (Sioux). Det har sagts att han var hövding, men egentligen var han medicinman. Sitting Bull stod i nära kontakt med universums dolda krafter och krigarna följde honom utan att tveka, även på de farligaste uppdragen, eftersom man trodde att han hade fått goda meddelanden från andevärlden om stridernas utgång.

Sitting Bull förekom i flera konfrontationer mot de vita. Han blev känd som en av siouxnationens främsta krigare, men åsikterna går isär om huruvida han deltog i alla strider. Vissa påstår att han istället satt uppe i bergen och ”gjorde medicin”, det vill säga kontaktade andarna och med deras stöd vägledde sina män med magiska kommandon. Sitting Bull sköts ihjäl den 15 december 1890. Historien har bevarat minnet av honom som en stor militär och andlig ledare för sitt folk. En person som indianer även idag ser upp till.

Sitting Bull är en av mina ”favoriter”. Jag älskar historien som finns kring honom och jag har en stor poster med hans porträtt som pryder mitt vardagsrum. Jag har också döpt min hund (en labbe på sex år) till Sitting Bull, fast han kallas oftast bara för Bullen. Självklart har Bullen flera indianhalsband. Det finns ett märke som heter Doxtasy som gör hundhalsband med indianinspirerad dekor. Jättesnygga! Jag tillverkar även en del hundhalsband och annat själv, men det får bli ett ämne för en senare bloggpost.

Drömmer om ett nytt badrum

Det rum jag tycker minst om i den här kåken är badrummet. Det är föråldrat kan man väl säga, för att uttrycka det milt. En renovering vore med andra ord på sin plats, men nu är det så att vi bara hyr det här huset och då känns det inte så kul att lägga en massa pengar på badrummet. För vi får renovera om vi vill, för egna pengar då och så länge det ser någorlunda ”normalt” ut (jag har ju lite speciell stil ibland, bland annat skulle jag gärna vilja göra om köket till en westerninspirerad saloon) och så länge det görs på ”rätt sätt” (inga fuskbyggen med andra ord), men det känns som sagt inte så roligt att renovera någon annans hus.

Vi trivs här och vi planerar att bo här ett tag (så länge vi inte blir utkastade), så det är klart att man vill göra det fint här, men en renovering är ju trots allt en ganska stor investering. Att inreda, måla om, byta skåpluckor och sådana mindre saker är inga problem, men mer än så blir det inte. Ska jag göra om ett helt badrum så ska det vara i mitt eget hus. För vi ska skaffa eget framöver, men än så länge ligger det lite för långt bort i framtiden.

Hur som helst så kan man ju alltid drömma och fantisera, och jag drömmer om ett badrum i jordnära toner. Brunt och beigt med gröna växter och kanske lite indianmönster. Jag såg att det var höstrea på badrumsmöbler på en sida på nätet, och det var nästan så att man blev lite sugen på att handla. Själva inredningen kan man ju faktiskt byta ut utan att behöva göra om hela badrummet!